Tänk på frun!

Min alltså. Hon är ensam med barnen. Jag är bortrest. Jobb. Har njutit av privilegiet att sitta still på ett flygplan i sex timmar och glo tomt framför mig samt läsa i en bok. Vilken njutning. Apropå njutning, jag ska inte säga var jag är nu, men jag fryser inte i alla fall. Strax innan jag reste, för att liksom poängtera för min fru och mig hur jobbigt det skulle bli att vara ensam med ungarna, spydde gossebarnet.

Frun låter glad och optimistisk när jag pratar med henne på telefon, så jag tror det går ok än så länge.

Jag har precis försökt skriva något lagom syrligt, fast på kanslisvenska, till en kommunhäxa. Detta hjälper åtminstone lite på mitt dåliga samvete över att inte vara hemma.

barnsjukdom

Ja, dags nu då. LD har haft vattenkoppor (Gossebarnet också, de kom på julafton. Han blev nästan inte sjuk alls) och har varit jättedålig. Stackars liten. Oavsett vilken kroppsdel ni nämner, har den varit HELT täckt av vattenkoppor. Nu är hon mycket mycket bättre, äntligen. Men trött som ett as.

Gossebarnet har slutat med napp. I förrgår eftermiddag deklarerade han helt självmant "idag ska jag sluta med napp". Jag drabbades av blandade känslor då jag sett fram emot en lugn kväll. Nappen skickade vi med "posten" till Lisebergskaninerna för att utesluta möjligheten av att ångra sig. Nu är han vaken till 22 på kvällarna istället för att somna 19.30. Undrar om jag ska skicka att mail till kaninerna och fråga om att få nappen tillbaka p.g.a. force majeur.

Hoppas för fruns skull att han återgår till gamla vanor snarast möjligt. Jag åker iväg på söndag (jobb, måste resa, har inget val ö.h.t.) och blir borta nästan en vecka.

Ni då, hur har ni det? Visst är det skönt att julen är slut?

Gott nytt år, alla bloggläsare!

Det går ju riktigt bra så här långt! 2010 kommer att bli ett bra år, tror jag. Till trots för sjukskriven assistent klarade vi oss bra genom en nyårsdag med gäster inplanerade. Inget drömscenario, och inget att önska för framtiden att bli utan assistent, absolut inte det jag menar. Ville bara referera en positiv händelse, liksom. Bidrog till det positiva gjorde förstås de snälla gästerna.

Har ni några nyårslöften? Om inte kan ni ta det här: Sluta läsa glättiga, ytliga och verklighetsförfalskande föräldrabloggar (finns även funkisföräldrar som sysslar med sånt, tyvärr.). Herregud, alla dessa pretentiösa närbilder av ointressanta saker. Jag kanske skulle fixa en sån bild på en dregelpöl som LD lämnat på parketten? Eller tom sondnäringsflaska med fettranden längst upp i fokus?

Ni föräldrar som ljuger och försöker framstå som så otroligt fantastiska borde skämmas lite. Ni är helt enkelt snåla. Bjud på lite gnäll istället, så vi normala kan få njuta lite.

kallt

Hej hej, det blir så ont om tid för bloggen nu att jag ville bara passa på att önska alla kommunhäxor och försäkringskassediton som fattat felaktiga beslut en riktigt, riktigt usel jul. Hoppas ni får det tråkigt alternativt hemskt stressigt, att ingen alternativt alldeles för många kommer och hälsar på er och att julmaten smakar vidrigt.

Till alla er andra: Riktigt god jul! Måtte era juldagar bli lugna och fyllda av vad allt vad ni önskar er! Här i Göteborg är det minus 10 och nån decimeter pudersnö. Ett vintrigt sagolandskap som trots kylan nästan smälter ett hårt cppappahjärta.

(P.S. Gossebarnet pyntade granen så intensivt att han flåsade. Mellan flåsen utstötte han då och då ett "fantastiskt!" LD var förhäxad av sladdarna till belysningen och kunde inte riktigt uppskatta den vackert pyntade granen.)

Hej alla glada bloggläsare! Varning för en sur uppstötning.

Nu har det gått dagar och veckor utan att jag varit arg (lögn). Därför inga uppdateringar (sanning). Men gårdagen spenderades i sin helet på barnsjukhuset tillsammans med LD. (Hon hade slagit huvudet, mådde bra efter men fick en kraftig kramp om natten samt spydde nästa morgon=hjärnskakningsvarning=åka in) Då kommer liksom blogguppslagen intravenöst.

Vad är det för fel på idioterna på barnröntgen? Har de, fast de alltid lämnar rummet demonstrativt varje gång en bild ska tas, blivit strålskadade i hjärnan allihopa? Det är ALLTID problem med personalen på röntgen. De är sura, dryga och har ingen förmåga ö.h.t. att lugna rädda ungar.

Sköterskan (som dessutom luktade cigarettrök=trash) till LD "Du måste lugna ner dig. Annars måste du komma tillbaka en annan dag. Det blir inte roligare då." Det var höjdpunkten ur besöket på röntgenavd. De betedde sig som idioter även innan dessa kloka ord kläcktes. Och efter. Hade jag haft tid skulle jag f..n skickat in en anmälan till HSAN. Tur att de var så duktiga på akuten och på vårdavd. Annars hade jag behövd akutvård för högt blodtryck.

Eftersom det inte funkade med hjärnröntgen var vi tvungna att stanna i åtta timmar för observation. Tack, j..la trashsköterska!

LD mår fine, och har idag deltagit i luciatåget på dagis samt bevittnat broderns dito.

Nu är det säsgon igen. Var beredda! (Dålig bildkvalité men ok ljud)


Första

söndag i advent: Gossebarnet (den lilla pynttanten) har på egen begäran fått en elljusstake i sitt rum. Han kallar den envetet för julstånken. Kanske har han fattat att jag kommer att låta så här fram till jul.

Var tidigare ikväll på årets socitetshändelse, nämligen adventskaffet hemma hos min kollega. Träffade en, ska vi kalla det kändis, där. (Kändis i funkissammanhang och i en till sammanhang.) Min fru satt bredvid honom och han var inte alls svårpratad. Tvärt om, en proffssamtalare kan man nog kalla honom. I övrigt en del kollegor där samt många, många, många andra.

För er som kollar klockslagen när mina inlägg publiceras, kan jag upplysa om att jag redan sovit en stund, men vaknat (anledning okänd) igen. Nu försöker jag blogga mig till sömns. Och er.

LD ska till ont-o-logen imorgon bitti tillsammans med sin mamma. Det betyder att jag och Gossebarnet ska ta oss till dagis och jobb billöst. Det betyder att det inte är jätte, jättelänge till jag ska gå upp.

snarkofagen

Jag hade visst trötta barn ikväll.

Det är köriga veckor som kommer både vad gäller ungar och jobb.

Svårast blir att hitta på julklappar, framförallt till old people. (Lätt som en plätt till ungarna.) (Frun räknas i den här meningen inte till old people, det är bara när hon ska vaccineras.)

Om en vecka ska vi på the adventskaffe.


Gossebarnet

var på 3årskontroll på BVC idag. (MVG) På vägen ut tänkte jag passa på att fråga när jag kunde vaccineras mot "den nya influensan". Om jag var under 40 kunde jag få på en gång. Hittade dessutom en överbliven kölapp från nån som inte orkade köa, vilken lycka! Så overkligt snabbt. Nu är det bara min fru kvar, men hon är lite äldre och måste vänta. Inte så brådskande när man har kvar lite motståndskraft sen spanska sjukan. Ouch! Tszzk tszzk.... (Hon tål det här, alltså. Hon vet det har ett pris att vara en MILF.)

Faran

med att uppdatera så uselt som jag är att det blir omöjligt att hitta på ngt att skriva till slut.

Vår jurist som hjälper oss med överklagan av enfaldighetskassans assistansavslag är fullkomligt lysande. Hon har aldrig träffat oss, aldrig träffat LD, bara haft mail- och telefonkontakt med mig vid några tillfällen. Ändå är hennes yttranden helt glasklara och briljanta. Hon fattade allt vi berättade om LD. Och hon är varken specialpedagog eller sjukgymnast. Tänk om plattskallekassans handläggare kunde haft hälften av hennes begåvning.......

I övrigt jobbar vi som svin för att betala juristens arvode.

Apropå svin, LD är färdigvaccinerad. Gossebarnet har en dos kvar. Och jag har åtminstone Tamiflu i skåpet. (Ha ha, jag har världens smidigaste läkare. Jag mailade honom och ba' kan inte ja få tamiflu då? En minut senare han ba' jo, ditt recept ligger redan inne)

Annars tycker jag hösten är underbar. Mkt regn och en hel del blåst, det är väder som gör mig glad!

Det här blev glättigt. Ni som känner mig vet att jag inte alls är så här positiv.

På allmän (läs: Ullahs) begäran:


Jag är skitsur för att vi bara får köpa ett par sandaler till LD's skenor. Gossebarnet har ett extrapar mockasiner liggande på dagis ifall det är för kallt att gå i bara strumplästen. LD får inte använda sina skenor utan skor eller sandaler.

Nähä, vi får isåfall köpa ett par utan subventioner. Pris: 600. För ett par sandaler. Undrar vad Gosebarnets mockasiner kostade. Andra har olika ute och inneskor, även sommartid. Det kanske är tanken att alla som behöver skenor ska stanna inne. Och hålla sig hemma. Men en volontärarbetande förälder som kombinerad assistent och pedagog.

Visst, vi har råd, men det blir annat man inte kan köpa. Och det drabbar i slutändan LD. De insatser vi får eller åtminstone enligt lagen har krav på, ÄR INTE PÅ NÅGOT VIS I NÄRHETEN AV att täcka upp för det LD's funktionshinder medför av extra kostnader. Och de som tror att ett helt vårdbidrag motsvarar lön för extraarbetet LD's funktionshinder kan ta sig i ....

Ok, jag låter gnällig. Det är meningen. Så jag fortsätter. Nu handlar det förstås inte om ett par fula sandaler länger utom varför vi är så sjukligt snåla mot barn som fötts funktionshindrade medan vi daltar IHJÄL dumma föräldrar till friska barn med en absurt dyr föräldraförsäkring? Herregud, lata föräldrar, börja jobba och börja jobba heltid nån gång! Och ni som är föräldralediga behöver inte alls en 15-timmars plats på dagis till de äldre syskonen. Det går ju att vara hemma med LD och Gossebarnet, fast LD drar en hel vuxen all sin vakna tid. Och bäbisar sover ju ändå hela tiden. Skärp er. Vem fan kom på den idiotiska idén? Vi betalar med våra skattepengar för att lata föräldrar ska få vara ensamma med bäbisen? Man kanske ska låta den lyxen få vara privilegiet med första barnet.


Vi är säkert snåla mot sjuka och gamla också. Men de flesta av oss kommer att bli gammal nån gång. Och de flesta av oss kommer säkert att bli allvarligt sjuk nån gång. Det kanske är smällar vi får ta, även vad gäller vår personliga ekonomi. Men att de ytterst få barn som föds med funktionshinder inte får hjälp till ett  bra liv är obegripligt. 

Inte ens våra vänner orkar höra på det här. De slutar lyssna nånstans mitt i andra stycket. Hur ska man nå fram med problemet nån stans?
 


Kort

Just nu känner jag bara för att gnälla, men jag har faktiskt inget att klaga på f.n.

Då blir det inget långt inlägg.

Gossebarnet och frun sätter sig på tåget imorgon. Nio timmar norrut, då hamnar man hos mormor och morfar. LD och jag ska passa huset samt gå på barnkonsert.

referat

Försökte blogga förut men hela mitt briljanta inlägg bara försvann när jag kom åt fel knapp på datorn. Inlägget avhandlade i fantastiska ordalag min ensamhelg med ungarna. Frun är på middag i Sthlm (innerstan).

Sedan beskrev jag hur jag försökte bestämma över cd-spelaren men treåringen lyckades i alla fall få sin vilja igenom. Jag börjar bli rätt så trött på "Dyrene i afrika" (Thorbjørn Egner. Norsk barnsong.)

Slutligen handlade inlägget om magin kommande natt, den är ju en timme länger.

Jahapp, det väl alles.

mitt i en vecka

Varför har vi inte sånt här i Sverige? Man kan söka på valfri kändis, hatobjekt, kollega eller förälder och få uppgifter om årsinkomst och förmögenhet.

Visst, än så länge är uppgifterna offentliga även här, men de får liksom inte bli jätteoffentliga d.v.s. finnas på nätet. Jeg ikke forstå...

Gissa om jag blev förvånad när jag upptäckte att min hurtige släkting (som gick på skidor till SYDPOLEN tillsammans med sin sambo här om året) lyckats skapa sig en förmögenhet på 35 miljoner kronor. Inte dåligt av en akademiker. (Inget ärvt, jag vet he he...)

Ikväll bytte Gossebarnet och LD pyjamasbyxor. Gossebarnet höll på att skratta ihjäl sig. Orsak: en mentalt frånvarande pappa med städmani hade lagt byxorna i fel sängar tidigare idag.

varning för svordom

Alltså, jag vill egentligen inte klaga. Men fy f..n vad ungarna är sjuka. Förra veckan var Gossebarnet sjuk, den här veckan har LD varit sjuk och ikväll hade Gossebarnet 38,9. När i helvete ska de vara friska båda två?

Var på föräldramöte på Gossebarnets avd här om dagen. Jag frågade om handspritsänvändning (vilket kan reducera samhällets kostnader för VAB med ca 10%, det är dokumenterat) men möttes av en mur av kompakt ointresse. Nejdå, barnen på deras avdelning var inte alls så sjuka och föräldrarna tyckte att de ska ju ändå ha 25-30 infektioner. Skit på er plattskallar. Vet ni inte att dagisbarn får flera infektioner än andra barn? Toppen av idioti var en frökens uttalande om att "I nuläget använder vi inte handsprit på barnen. Vi får se vad vi gör om det blir en epidemi." Men det är ju toppen.

Jag har förstås kommit på vad problemet är. Det sitter på två ställen:

1 Fröknarna. De ser ingen vinst i att barnen är mera på dagis. Tvärt om. Ju flera barn som är sjuka, ju lättare blir arbetsdagen för fröknarna. Och rektorerna sparar pengar på att slippa ringa in vikarier för ev. sjuka fröknar.

2 Föräldrarna. Flertalet VILL gärna vara hemma med sina sjuka barn. De har kanske mördande tråkiga arbeten och behöver komma ikapp med hushållsarbetet. Inte vet jag. Men fy FAN vad det bakas blant vabbande föräldrar.

Ok då, jag ville egentligen klaga. Tack snälla läsare för tålamodet. Det blir nog bättre nån gång.

PS. Min klagan är till 90% å min frus vägnar. Det är hon som oftast får vara hemma. Själv tar jag ungefär 1% av VAB. De resterande 9% betalar vi en barnvakt för att hjälpa oss.